Olika spelartyper

Man brukar för det mesta dela in pokerspelare i fyra kategorier:

– Loose-Aggressive

– Tight-Aggressive

– Loose-Passive

– Tight-Passive

Att vara loose innebär att man spelar många händer och att vara tight att man spelar få. Att vara aggressive att man spelar dem aggressivt, (betar och höjer oftare än man synar och checkar när man spelar en hand) och passive att man lirar sina händer tamt (d.v.s. man synar och checkar mest). En s.k. calling station är alltså t.ex. en spelare som är loose-passive, d.v.s. han spelar många händer och spelar dem huvudsakligen genom att syna andras betar.

Det är stor skillnad på hur svåra olika typer av motståndare är att möta och man måste spela annorlunda beroende på vilken typ av motståndare man möter i en pott, i vilken position de sitter i förhållande till en själv, samt de vilka de andra spelarna är. De svåraste motståndarna att spela mot är i regel de som är loose-aggressive samt de som är tight-aggressive. Spelare som är loose-passive eller tight-passive brukar betraktas som enkla att spela mot. Nedan följer lite grundtips för hur man kan spela mot respektive spelartyp:

1. Loose-Aggressive – Spela försiktigt mot en sådan spelare. Spelare som är loose-aggressive tenderar att övervärdera sina händer, men om du spelar aggressivt tillbaks mot dem kommer de ofta att tvinga dig att släppa bra händer som du kanske skulle ha vunnit över dem med. Sitter du i dålig position gentemot en loose-aggressive spelare är det därför bäst att vara mycket försiktig med vilka händer man spelar eftersom de i regel kommer att se till att det kostar dig mycket att få se en showdown. Sitter du i position bör du fortfarande huvudsakligen spela kvalitetshänder, men kan släppa lite på urvalet av dina händer och spela lite fler halvbra händer genom att syna ner din motspelare om du kan hitta ett sätt att göra det förhållandevis billigt, och du tror dig ha en god chans att din motspelare inte har en så bra hand som han försöker ge sken av. Man kan generellt syna lite mer mot en spelare som är loose-aggressive, och beta lite mindre. Att bluffa mot en sådan spelare bör man vara mycket försiktig med.

2. Tight-Aggressive – En sådan här spelare spelar mest händer av kvalitet, men kan ofta vara lurig i händerna han spelar. Spela lite mer aggressivt mot den är typen av spelare än mot en spelare som är loose-aggressive. Att syna ner den här typen av spelare fungerar i regel dåligt, då de för det mesta betar kvalitetshänder. En spelare som är tight-aggressive släpper i regel sina händer om de bara är halvbra, om någon annan hinner lägga in en ordentlig bet först. Därför är det ofta ganska lönsamt att beta med en semibluff eller en halvbra hand mot en sådan spelare. Får man mothugg har spelaren i regel antingen en bra hand, eller ett bra drag, och man får vara beredd att vika sin hand.

3. Loose-Passive – Den här typen av spelare skall man i regel möta genom att beta både med sina bra och sina halvbra händer. De synar alldeles för ofta med dåliga kort, och därför ska man se till att få betalt när man själv har en bra hand. Däremot ska man aldrig, eller nästan aldrig, bluffa en sådan här spelare, eftersom de synar med nästan vad som helst.

4. Tight-Passive – Mot den här typen av spelare bör man beta ofta och mycket. Även bluffa mycket eftersom det är lätt att stjäla både deras blindar och vad de lagt in i potten utöver blinden. Lyckas du dock inte få en spelare som är tight-passive att vika sina kort på floppen, bör du vara försiktig eftersom det nästan alltid betyder att de har en bra hand. Om du känner dig förhållandevis säker på att spelaren sitter på ett drag kan du prova att bluffa igen på turnen, men annars får du i regel ge upp handen i det stadiet om du inte har någonting. Har du en halvbra hand är det bästa att bara knacka ner potten till showdown.

När du spelar en hand med två eller flera spelare måste du ta hänsyn till deras respektive positioner när du spelar en hand.

Ett exempel: Säg att du sitter på :Jc :Tc i mitten och har en spelare som är tight-aggressive framför dig, samt en spelare som är loose-agressive bakom dig. Om floppen är :9c :8h :3c sitter du med en ganska bra hand, ett öppet stegdrag, samt två överkort. Hade du bara haft en spelare som var tight-agressive framför dig, och ingen spelare bakom, hade du haft ett bra tillfälle att beta om din motspelare knackat till dig. Hade han betat hade det kanske varit värt att göra en höjning på en semibluff. Men med en spelare bakom dig, som dessutom är loose aggressive, kan du ogärna göra annat än att knacka. Har spelaren framför dig betat, måste du nästan alltid vika din hand. Detta eftersom spelaren bakom dig, som ju är loose aggressive, kan tänkas spela nästan vad som helst, och mycket väl kan ha träffat floppen (trots att det bara är låga kort ute). Har han inte träffat floppen kan han ändå trots det mycket väl bestämma sig för att höja efter att du har synat den tighte spelarens bet, och tvinga dig ur potten. Är det däremot en spelare som är loose-passive, som sitter bakom dig, och den tighte spelaren framför dig betar, kan det ofta vara värt att bara syna eftersom spelaren bakom dig då antagligen inte i sin tur kommer att höja, däremot troligtvis syna. Synar spelare bakom dig har du goda presumtiva pottodds eftersom spelaren bakom dig troligtvis kommer att fortsätta att syna även om du skulle fylla din stege.

När du spelar en hand måste du alltså ta hänsyn till vilka spelartyper du möter och var de sitter i förhållande till dig. Därför bör man under spelets gång vara uppmärksam på sina motspelare så att man kan placera dem i en spelarkategori.

Gå vidare till:
Turneringar